Jennifer Pettersson
Historia Södra skolan
Vt 2015 Motala
1. Inledning
2. Undersökning
2.1 Offren och varför de hamnade i lägren
2.2 Behandlades offren olika?
2.3 Arbetarna i lägren
2.4 Olika läger
Aktion Reinhard
Auschwitz-Birkenau
3. Sammanfattning
4. Källförteckning
De flesta av oss känner till de fruktade koncentrationslägrena som under andra världskriget användes till att ta död på främst judar men också personer tillhörande andra folkgrupper. Man har kunnat dokumentera att det fanns cirka 980 koncentrationsläger totalt. Jag ville få veta mer om dem och hur det egentligen var i dem. Hur offren behandlades och ifall dem behandlades olika. Vad var det för skillnad på ett koncentrationsläger och ett förintelseläger?
Syftet med det här arbetet var att ta reda på hur det var i lägret för alla de inblandade som befann sig där och om olika läger.
De frågeställningar som jag använt mig av:
Vilka och varför hamnade dessa personer i lägren?
Behandlades offren olika?
Vilka jobbade i lägren?
Skillnaden mellan koncentrationsläger och förintelseläger?
För att hitta svar på mina frågor använde jag mig av information i böcker men också på nätet.
Hitler hade en tydlig bild av hur den perfekta människan skulle se ut. Blond, blåögd, lång och stark är en del exempel på hur människan skulle vara enligt honom. Många som inte stämde in på detta blev så småningom körda till koncentrationsläger. Hitler och hans Nazistpartis politik byggde på skräcken för sina fiender och att bli av med dem. Men vilka var dem offren? Judar var den största delen eftersom Nazi-Tysklands mål var att utrota judarna som man hade förföljt under långa perioder. Man skyllde allt på dem, allt var judarnas fel. Bland annat beskyllde man judarna för Tysklands stora förlust i första världskriget. De första judarna som anlände till koncentrationslägren släpptes dock efter hand.
Tyskland behövde också billig arbetskraft inom industrin och lät fångarna slava i fabrikerna. Slavarbetet stod för vapenindustrin för Tyskland i kriget. Många tyska företag fick också gratis arbetskrafft genom fångarna i koncentrationslägren.
Förutom judarna så fanns det också en hel del kommunister, liberaler, Jehovas vittnen, polacker, romer, homosexuella och handikappade i lägren. Dem ansågs vara farliga, avvikande element som i Hitlers mening inte hade samma rättigheter som den övriga tyska befolkningen.
Homosexualitet hade varit förbjudet i Tyskland långt innan andra världskriget men med Hitler vid makten blev straffen hårdare. Man trodde att dem skulle äventyra det tyska folkets födelsetal och fysiska och andliga hälsa. De homosexuella som blev arresterade hade två val, kastrering eller att hamna i koncentrationsläger. Många valde kastreringen för då var dem ju fria efteråt. Av de 10 000 -15 000 män som hamnade i koncentrationsläger dog ungefär 60%. En del blev också satta i arbetsläger.
Fångarna änlände till lägren i tåg, oftast godsvagnar. När dem kommit fram fick dem klä av sig och lämna ifrån sig alla ägodelar. Till och med guldplomber och kvinnornas hår blev beslagtaget. Håret sades klippas i syfte för att förhindra löss. Det vävdes sedan till tofflor åt besättningsmän på tyska ubåtar. I förintelselägren drevs fångarna in i gaskamrarna på en gång. Några få fick istället arbeta. Ifall fångarna hade kommit till ett koncentrationsläger sorterades fångarna ut. Alla som såg ut att kunna arbeta bra sattes i arbete i lägret. Gamla, små barn och alla andra som inte var tillräckligt bra arbetskraft drevs direkt till gaskamrarna.
De homosexuella som hade hamnat i koncentrationsläger fick bära den rosa triangeln såsom judarna hade fått ha på sig en stjärna. De blev utsatta för speciellt brutal behandling av SS-vakterna vilket för många ledde till döden. Man utförde också pseudovetenskapliga experiment på de homosexuella fångarna i syfte att förändra deras beteende.
Prostituerade, småbrottslingar, handikappade och människor som mer än två gånger vägrat ett erbjudet arbete var en del av dem som betraktades som asociala. Biologiskt mindervärdiga. Dem skulle också utrotas för att rena den ariska rasen. För att skydda den ariska rasen lät man sterilisera eller kastrera dem som räknades till de asociala. De handikappade ansågs helt oanvändbara förutom till medicinska försök. De handikappade som kom till koncentrationsläger överlevde därför inte särskilt länge. Alla dem som hörde till den här kategorien fick ha på sig en svart triangel i lägren.
Den ständiga psykiska och fysiska terrorn gjorde att många fångar begick självmord genom att kasta sig mot de elektriska stängslen. Där kunde de bli hängandes döda i flera dagar
I lägren jobbade SS-män men också läkare och lejda letter och polacker. Läkarna sorterade ut människorna och bestämde vilka som skulle få leva och vilka som skulle dödas. Dem utförde också en mängd hemska experiment på fångarna, främst på judar och romer. Nedkylning för att undersöka gränserna för hypotermi, insemination av djursperma i kvinnor, injiceration med olika smittoämnen och gifter, sterilisering på de mest makabra sätt, amputering av kroppsdelar, bortfrätning av ögonen med syra och olika transplantationer är exempel på experiment som läkarna utförde. Joseph Mengele var chefsläkare i Auschwitz-Birkenau och var särskilt intresserad av experiment på barn, speciellt små tvillingar. De flesta av Mengeles offer dog under experimenten eller avrättades efteråt. Läkarna gick som vilka män som helst hem ifrån jobbet på kvällen till sina hem. Där satt deras fruar och barn och väntade på dem. Under dagen hade läkarna separerat på tusentals familjer och utfört en rad sadistiska "medicinska" experiment. Skickat barnen till att dö och föräldrarna att arbeta så länge de orkade. Men det var bara deras jobb och nu var de åter igen som vilka makar och pappor som helst.
Efter kriget, mellan december 1946 och augusti 1947 hölls den så kallade Läkarrättegången. Då ställdes 23 läkare och ämbetsmän inför rätta.
7 av dem dömdes till döden. Deras nådesansökningar avslogs och de avrättades genom hängning den 2 juni 1948. En del begick också självmord. Många krigsförbrytare kom dock undan, bland annat på grund av en hemlig tysk organisation som efter krigsslutet smugglade SS-män till Argentina, Paraguay och andra latinamerikanska länder.
Till ett koncentrationsläger togs människor för att slavarbeta. När dem hade anlänt sorterades de ut. De starka och friska som kunde arbeta fick arbeta hårt medans matransonerna var otroligt låga, bestraffningarna vanliga och hårda och behandlingen brutal. Detta gjorde att många av fångarna dog under arbetet. Dem som ansågs vara fysiskt svaga och ingen bra arbetskrafft fördes direkt till gaskammare. Till de fysiskt svagare tillhörde oftast kvinnorna, barnen, gamla, funktionshindrade etc. I koncentrationslägren dokumenterade man alla som anlände och när dem dog men självklart skrev man aldrig den egentliga dödsorsaken.
Redan på våren 1933 öppnades Dachau, det första koncentrationslägret. Det fungerade som skyddshäkten dit till största delen politiska motståndare och kriminella brottslingar kom. Men snart blev det också andra grupper i lägren eftersom nazisterna såg fiender överallt.
Till förintelselägren togs för det mesta judar. Skillnaden mellan koncentrationsläger och förintelseläger var att i koncentrationsläger fick fångarna arbeta ihjäl sig, dem som kunde och i förintelseläger fördes alla människorna direkt till gaskammare. Därför fanns det inte heller några läkare i förintelselägren som soreterade ut människorna. Även om lägerpersonal i vissa läger tog på sig en vit rock för att spela läkare och därmed vinna fångarnas förtroende. Några fick transporteras vidare för att arbeta men dem var väldigt få. I förintelselägren var råmaterialet människor och slutprodukten död.
Aktion Reinhard
Under perioden mars 1942 till oktober 1943 fanns organisationen Aktion Reinhard som hade som mål att utrota judarna i Polen och att stjäla alla deras ägodelar. Man skulle mörda så många judar som möjligt så snabbt och effektivt som möjligt.
Inom organisationen fanns de tre små förintelseläger Belzec, Treblinka, och Sobibór. Dem var bara (ca 600 m på längden och 400 m på bredden) men ca 2 miljoner människor dog under tiden organisationen fanns. I början hade varje läger tre gaskammare men med tiden utökades det till sex stycken. Varje gaskammare rymde 400 tätt packade personer.
I varje läger fanns ca 30 ss män och ett hundratal lejda ukrainare och letter.
Judarna lurades och trodde att dem var på väg till ett arbetsläger. När dem anlände till lägret fick dem lämna ifrån sig alla kläder och värdesaker som dem sedan skulle få tillbaka när dem kommit fram till arbetslägret. Men innan dem skulle fortsätta resan skulle alla ta ett bad. Det dem trodde var en dusch var en gaskammare. I lägren Sobibór och Treblinka sorterades gamla, funktionshindrade och små barn ut
omedelbart vid ankomsten och fördes till en avskild avrättningsplats, där de sköts med nackskott av SS-män.
Så här stod det på en skylt i Treblinka:
Warszawajudar!
Ni anträder nu i transitlägret varifrån ni kommer att transporteras till ett arbetsläger. För att förebygga epidemier måste både kläder och bagage lämnas in för desinfektion. Guld, kontanter, utländsk valuta och smycken ska överlämnas till kassakontoret mot kvitto. Dessa kommer senare återfås mot uppvisning av kvittot. Alla användare måste rengöra sig genom badning innan resans fortsättning.
På de sättet dolde man lägrens egentliga syfte för de nyanlända judarna och förhindrade därmed varje möjlighet till motstånd.
Gaskamrarna fungerade så att när dieselmotorerna startades fördes koloxid eller vätecyanid genom rör in i de tätt packade rummen. Processen var över efter bara 1-2 timmar. I lägret treblinka kunde man döda 15 000 människor på mindre än ett dygn.
I augusti 1942 bevittnade Kurt Gerstein som var tjänsteman vid Waffen-SS:s hygieninstitut, en gasning i Belzec och rapporterade:
” Människorna stod fortfarande som stenstoder, utan plats att falla eller luta. Ännu i döden kunde man känna igen familjerna som höll varandra i händerna. Det var svårt att skilja dem åt när man tömde rummet för nästa omgång. Liken var kringkastade, blåfärgade, våta av svett och urin, benen nedsmorda med exkrementer och menstruationsblod. Två dussin arbetare var strängt sysselsatta med att kontrollera munnarna som de öppnade med järnkrokar. Tandläkare slog med hammare ut tänder, bryggor och tandkronor av guld. ”
Fram till hösten 1942 begravdes liken men efter det började man bränna dem istället. I Treblinka överlevde ett hundratal judar, Sobibór några tiotal och i Belzec bara två.
Auschwitz-Birkenau
Auschwitz-Birkenau var ett kombinerat koncentrationsläger och förintelseläger som låg i södra Polen. Det var det största lägret och bestod av tre stora läger samt ett fyrtiotal satellitläger. Det var det mest brutala nazityska lägret. Totalt ska omkring 1,3 miljoner människor ha deporterades till Auschwitz-Birkenau, varav 1,1 miljoner räknades som judar av nazisterna. Omkring en miljon av dessa människor mördades i lägret.
Koncentrationslägret Auschwitz I eller Huvudlägret, öppnades den 20 maj 1940 vid staden Auschwitz. I början var de flesta av fångarna polska politiska motståndare, men snart sändes fångar från många europeiska länder och Sovjetunionen dit.
I slutet av 1941 inrättades en gaskammare.
Lägerområdet Auschwitz II – Birkenau upprättades i oktober 1941, tre kilometer från huvudlägret. Lägret fungerade som förintelseläger, med fyra större gaskammare och krematorium. Birkenau byggdes hela tiden ut och blev det största lägerområdet, med över 250 baracker och byggnader. Judar från alla de tyskkontrollerade länderna var den största andelen av fångarna. En särskild lägerdel för romer inrättades i början av 1943. Dit deporterades omkring 23 000 romer.
Monowitz eller Auschwitz III var det tredje lägerområdet. Det var ett arbetsläger som låg i Monowitz, ungefär en halvmil från huvudlägret.
1941 byggde den tyska kemikoncernen I.G. Farben ett industriområde i Auschwitz, för att tillverka syntetisk olja och syntetiskt gummi till den tyska krigsmakten.
Auschwitz-Birkenau blev centrum för utrotningen av europeiska judar och mer än 80 procent av alla de judar som kom till Auschwitz-Birkenau blev aldrig inregistrerade i lägret, utan de fördes direkt till gaskamrarna. De som fick slavarbeta fick först håret avrakat, ta på sig fångkläder och sina fångnummer intatuerade på vänster arm. De fångar som valdes ut som arbetskraft registrerades in i lägret.
De dåliga förhållandena, svälten, det tunga arbetet och den fysiska och psykiska terrorn gjorde att det dagliga livet i lägret var en ständig kamp för att överleva och många dog efter bara några månader. Med jämna mellanrum genomfördes selektioner bland de arbetande fångarna, där de svaga sorterades bort och sändes till gaskamrarna. Fångar som blev sjuka eller skadade blev inlagda på ett sjukhus i lägret. Om de inte kunde återgå till arbetet efter en–två veckor, skickades de också till gaskamrarna.
I slutet av 1944 förstörde tyskarna gaskamrarna och krematiorierna för att undanröja bevisen på massmorden.
Hela lägerkomplexet evakuerades när den sovjetiska armén närmades sig i mitten av januari 1945. Fångarna tvingades då ut på dödsmarscher till olika koncentrationsläger i Tyskland. Tiotusentals dog under vägen. Ungefär 7 500 fångar lämnades kvar i lägret eftersom dem var för sjuka och svaga för att gå. Auschwitz-Birkenau befriades av sovjetiska trupper den 27 januari 1945.
Auschwitz är idag ett resemål.
Jag har skrivit om koncentrations och förintelselägren under andra världskriget. Om vilka offren var och varför just dem hamnade där. Ifall dem behandlades olika ifall dem var judar, homosexuella, handikappade osv. Vad läkarna i lägren gjorde och vad som hände med dem efter krigets slut. På frågeställningen olika läger, skrev jag först om organisationoen Aktion Reinhard med de tre små förintelselägren och sen om det kombinerade koncentrations och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Man kan tydligt se skillnaden mellan koncentrationsläger och förintelseläger. Koncentrationslägren bidrog till krigsindustrin och till olika tyska företag. Dem som inte kunde arbeta längre fördes till gaskamrarna. Det fanns läkare i dessa lägren som sorterade ut människorna och utförde olika experiment på dem som ofta ledde till döden. I förintelselägren fördes alla direkt till gaskamrarna eftersom förintelselägrens uppgift var att ta död på så många som möjligt.
Jag tycker jag har hittat svar på de frågor jag hade.
Elektroniska källor:
http://www.internationalen.se/2013/03/nazisternas-lager-sex-ganger-fler-an-man-tidigare-trott/ 31/3-2015
http://www.popularhistoria.se/artiklar/ss-ondskans-garde/ 31/3-2015
http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/forintelselager/auschwitz-birkenau 30/3-2015
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Experiment_på_människor_i_Nazityskland 31/3-2015
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Koncentrationsläger#Under_andra_v.C3.A4rldskriget 25/3-2015
http://www.rfsl.se/?p=419 25/3-2015
http://skolarbete.nu/skolarbeten/forintelsen-1/ 30/3-2015
Tryckta källor:
... Om detta må ni berätta... Bruchfeld Stéphanie, Levine A. Paul, Stockholm 1998
Historiska miljöer, Siljeholm Ulla, Peterson Lennart, Malmö 1981
