Oliver Kindell 9B
Handlerare Britt-Marie Lidén
Södra Skolan VT 15
Adolf Hitler är en av världshistoriens mest omtalade personer. Utan Hitler skulle inte andra världskriget ha fått samma händelseförlopp, frågan är om det ens hade utbrutit. De allra flesta människor föraktar och ser ner på Adolf Hitler och det finns till och med de som ser honom som ondskan personifierad. Men vem var egentligen människan Adolf Hitler? I sin egen bok Mein Kampf framställer han sig som en enkel man som försynen hade utsett till att bekämpa de många fel som förstört Tyskland och det tyska folket. Människor i hans nära omgivning beskrev honom som begåvad, intelligent och med en enastående förmåga att komma ihåg fakta som han studerat utantill. Medarbetare, till exempel höga generaler, beskrev honom som en man som ingav respekt och ibland även fruktan. En av de högst uppsatta generalerna beskrev att trots att han hade ojämnförligt större kunskaper om krigföring och mångårig erfarenhet, så kunde han inte ställa sig framför den f.d korpralen Hitler utan att känna både underlägsenhet och ibland ren fruktan. (Knopp, Guido Hitlers krigare, Lund 1998) I Nürnbergrättegången efter kriget vittnade de högst rankade tyska officerarna och politikerna om hur omöjligt det var att sätta sig upp mot Hitler, hur han alltid fick den mest övertygade motståndaren till sina planer att ändra sig. Fruktad, hatad, omtyckt och respekterad har Hitler gått till historien som en människa som det är svårt att få en helhetsbild av. I detta arbete ska jag försöka framställa min bild av människan Adolf Hitler. Som utgångspunkt har jag valt att först skriva en kortare biografi för att sedan försöka koppla hans tankar och idéer till dagens högerextrema partier.
Jag har valt att studera olika böcker och sidor på internet för att dels få en en bild av Hitlers liv. men även hans politiska och ideologiska åsikter. Jag har valt källor både från Hitler själv och från historiker för att kunna se skillnader. Hitlers egna skrifter och tal har jag främst använt för att kunna se hans politiska och ideologiska åsikter.
Den 20:e April 1889 föddes Adolf Hitler i Braunau Am Inn i Österrike-Ungern (Nuvarande Österrike). Hans far hette Alois Hitler och jobbade som tullvakt i Österrike-Ungern och Adolfs mor, Klara Pölzl, var Alois tredje fru. Alois hade från ett tidigare äktenskap två barn, och totalt fem barn med Klara. Tre av Alois barn med Klara dog innan de blev vuxna och ett av Alois andra barn var utomäktenskapligt och bodde inte med familjen, så Adolf fick bara nära kontakt med Paula, hans yngre syster, och Angela, ett av Alois tidigare barn. På grund av faderns yrke så flyttade Adolfs familj runt mycket, som självklart påverkade hans liv. Hans skolresultat efter att han började på realskolan i Linz sjönk, och han var bara godkänd i uppförande, gymnastik och hans favoritämne, teckning. När hans far dog 1903 så var Adolf 13 år, och 1904 så skickade hans mor honom till en annan skola i Steyer. Hitlers betyg förblev låga, han tog aldrig examen och på grund av sin avsky för skolan så undvek han allt vad skolan hette. (Bullock Alan, En studie i tyranni, Prisma 2004)
Istället så drömde den unge Adolf om att bli en konstnär. Efter att han lämnade sina studier så bodde han kvar hos sin mamma i Linz, och han sökte inget jobb i staden eftersom han inget behövde. Han brukade ofta promenera runt i staden ensam med finkläder och en käpp som han hade köpt. Han älskade att gå på teater och opera om kvällarna och tyckte speciellt om Richard Wagners operor. På operan träffade han August Kubizek som var ett år äldre än honom och hade liknande intressen och de blev mycket goda vänner. August skrev på 50-talet en bok om sina år som vän med Adolf, och däri kan man läsa flera intressanta saker om Hitlers personliga liv. Till exempel så skrev August att Adolf kände att hans omvärld inte förstod honom och motarbetade honom, vilket gjorde att han kunde få våldsamma raseriutbrott. Under tiden i Linz blev Adolf politiskt intresserad, och drog sig mot tysksympatiserande partier. År 1907 flyttade Hitler till Wien för att söka in på konstskola, och i samma skede dog hans mor i bröstcancer, vilket drabbade den då 18-åringen hårt. Han kom inte heller in på konstskolan efter två ansökningar. Adolf tog flera olika jobb under den här tiden, bl a som murare och vykortsmålare. I sin bok Mein Kampf (1925) så påstår Hitler att han har varit antisemit redan innan första världskriget. Antisemitism var väldigt vanligt i den delen av Österrike-Ungern som Hitler levde i, men troligen så var han inte det då han hade judiska bekanta och beundrade judiska skådespelare. Hitler utvecklade dock med all säkerhet sina rasistiska synsätt i Wien. Han läste sin idol Richard Wagners politiska skrifter, och han lärde känna Jörg Lanz von Liebenfels, som var känd för sin tro på germanerna som den ariska herrerasen. Han tog även till sig nationalismen. År 1913 så flyttade Hitler till München för att slippa militärtjänstgöring i Österrike-Ungern. Trots sitt ursprung så tog han värvning i tyska armén år 1914 och stred på fronten ända fram till strax innan slutet på kriget år 1918. Under de fyra åren var han en duktig soldat, men han tog sig aldrig högre än vicekorpral. Han fick olika utmärkelser för sin insats, främst av allt två stycken järnkors. År 1916 blev han sårad av en artillerigranat och 1918 blev han tillfälligt förblindad på grund av en gasattack, och Tyskland kapitulerade oväntat under tiden då Hitler vårdades. Han blev väldigt besviken och bitter, och som många andra tyskar så tappade han förtroendet för regimen. Efter kriget så jobbade han ett tag som Vertrauensmann, en som skulle förmedla propaganda inom armén (http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/adolf-hitler)
Efter Versaillesfördraget tvingades Tyskland att skära ner sin krigsmakt till 100 000 man, och det ledde till att Hitler fick lämna armén. Då blev han arbetslös och drev omkring på gatorna i München. Han studerade de olika politiska rörelserna som startades, en del var extrema på vänsterkanten men de flesta var högerextrema partier. Han besökte olika pubar och caféer där det hölls politiska möten och ibland deltog han med små inlägg och kortare tal. Ledarna för ett av de högerextrema partierna Tyska arbetarpartiet hade lagt märke till honom och han bjöds in till ett av deras möten. Efter mötet erbjöds han ett medlemskap men han krävde att få bli ledare. Under de närmaste åren byggde Hitler och hans medarbetare upp rörelsen och döpte om den till NSDAP, (Nationalsozialistiche deutche Arbeiterpartei) Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Enligt Hitler skulle det vara ett parti utan höger eller vänster, utan ett parti som passade alla. Under några år arbetade sig Hitler och partiet upp till en stor rörelse och den 8 november 1923 försökte de ta makten i Tyskland genom en statskupp. Den misslyckades och bland annat sköts Hitlers blivande andreman Hermann Göring, och skadades svårt med ett långvarigt morfinmissbruk som följd. Han flyttade till Sverige för att komma undan den tyska lagen. Hitler arresterades och dömdes till fängelse. Under tiden i fängelse skrev han sin självbiografi, Mein Kampf. Eftersom många i hög ställning i Tyskland sympatiserade med Hitler fick han ett kort och bekvämt fängelsestraff och efter knappt ett år var han fri igen. ( Bullock, Alan, En studie i tyranni Prisma 2004).
Han fick till en början inte tala fritt eller hålla politiska möten. Hans trupper fick inte vara beväpnade och det verkade då som om rörelsen var på väg att dö ut. Förbudet att tala varade fram till 1927 och under de åren arbetade han i skymundan. Åren 1929-1933 arbetade Hitler och hans växande parti hårt för att överta makten i Tyskland. I kamp mot kommunister och socialdemokratier förklarade han för åhörarna att han var den enda som kunde rädda Tyskland undan fattigdomen som var en följd av Versaillesfreden. Lockade av Hitlers löfte om ett starkt Tyskland, arbete och bröd åt alla och om en ljus framtid började alltfler rösta på NSDAP. (http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/adolf-hitler)
Det ledde till att han den 30 januari 1933 utsågs till rikskansler i Tyskland. Men Hitler var inte nöjd med den utnämningen. Genom riksdagshusbranden, (vilket många trodde var anlagd av nazisterna själva) genomförde Hitler och Göring undantagstillstånd och Hitler kunde efter president Hindeburgs död utropa sig själv till president och kansler i en och samma person. Efter det var säkrat började Tyskland utvidga sina gränser. Först genom fredliga uppgörelser, (Sudetlandet, Österrike, Böhmen/Mähren) men sedan med krigsmetoder genom annekteringen av Tjeckoslovakien. Ledarna för England och Frankrike lät sig luras av Hitler, och de ville ha fred till varje pris efter blodbadet under det första världskriget. Adolf Hitler trodde att västmakterna var fega och handlingsförlamade och genom att sluta en pakt med arvfienden Sovjetunionen kunde han den 1 september 1939 anfalla Polen. Väst satte stopp och gav Tyskland två dagar att dra tillbaka sina trupper. Hitler vägrade. Den 3 September förklarade England och Frankrike krig med Tyskland. Det andra världskriget var ett faktum. (Shirer, William L Det tredje rikets uppgång och fall Forum1984).
De källor som finns om Adolf Hitler under det andra världskriget är främst genom möten med politiker, ambassadörer och höga militärer och de talar om att Hitler förändrades i takt med motgångarna. Under de inledande åren var han mer offentlig och mötte folket men främst efter Stalingrad 1943 drog han sig tillbaka. Han blev mer och mer lättretlig och skyllde motgångar på svekfulla generaler och sammansvärjningar samt ordervägran. Hans hälsa försämrades främst för att han satt uppe halva nätterna och sällan vistades ovan jord. Den 20 juli 1944 blev han utsatt för ett mordförsök genom bombattentat. En officer, von Stauffenberg, hade placerat en bomb i en väska under ett bord i ett konferensrum. Någon sparkade ofrivilligt till väskan vilket ledde till att bombens effekt dämpades. Hitler överlevde men hans trumhinna sprängdes och hans ena arm förlamades till viss del. Han fick leva med en svårt darrande arm resten av sitt liv.
I januari 1945 flyttade han ner till bunkern i Berlin för gott. Han levde i ett tillstånd av stigande förvirring, gav order till arméer som inte fanns och skällde ut alla som vågade säga emot honom.
Röda armén närmade sig Berlin och den 29 april fick Hitler beskedet att allt hopp om att rädda Berlin var borta. Adolf Hitler beslutade sig då för att gifta sig med sin kvinna, Eva Braun, samt att kort därefter begå självmord. Klockan 15:30 den 30 april 1945 hittades Adolf Hitler död i sitt privata rum i bunkern under riksdagshuset. Han blev 56 år och sju dagar gammal. (Manvell, R Fraenkel H Hitler The man and The myth Glasgow 1977).
Vid val i delar av Europa går vinner extrema rörelser mark på den politiska kartan. Både partier och rörelser till vänster och höger på den politiska skalan går framåt, och helt klart är att både socialism och nationalism i ökande omfattning kommer påverka Europa under den närmaste femårsperioden. Betydande stater som Storbritannien, Frankrike och Tyskland befinner sig i en situation där starkt nationalistiska och rasistiska partier växer i inflytande och många statsvetare och tyckare menar att situationen är snarlik den som rådde på trettiotalet i Tyskland, då Adolf Hitler och hans parti NSDAP, (Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet), blev det största partiet i Tyskland. De som befann sig i risk för extrem nationalism då var främst judar, medan flyktingar och invandrare från främst den muslimska världen befinner sig i den situationen nu. Det talas om en extrem och farlig nationalism som gror inom den Europeiska unionens befolkning och kopplingar görs med Hitlers Tyskland. Men var Adolf Hitler egentligen nationalist,? Eller uppfann han en egen variant av nationalism?
Den 1 Maj 1933, alltså tre månader efter maktövertagandet, höll Adolf Hitler ett tal på flygplatsen Tempelhof i Berlin. Nationalsocialisterna hade döpt om arbetarnas dag till ”Det nationella arbetets dag” för att alla Tyskar skulle fira denna dag tillsammans, fattig och rik, arbetare och tänkare, hög och låg. I talet pratade han om tanken om att alla samhällsgrupper inom Tyskland skulle förstå varandras betydelse. För att förstå det stora i den Tyska Anden, folkgemenskapen, var det nödvändigt, enligt diktatorn, att den tyska befolkningen skapade insikt och förståelse för varandras bidrag till det som ansågs tyskt. Alla skulle samlas till en enda gigantisk gemenskap, ande, hjärna, hand, arbetare, borgare och bönder. (Hitler, Adolf Från vanmakt till världsmakt, Lund 1941). Tanken om en för en nation bestämd och unik ”Folkande” är ingenting som Adolf Hitler uppfann. Vissa tyska historiker diskuterade hur denna ande uppstod. De hade uppfattningen att det antingen skedde genom kontrakt, alltså statsbyggen som skedde genom förhandlingar efter krig och erövringar, eller rasmässiga faktorer, alltså ett visst folkslags rätt till ett område. En gemensam känsla av samhörighet styr därdör händelserna mot en gemenskap i anden. Denna ande styrs av tre faktorer, nämligen språket, rasen och den historiska traditionen. (Hettne, Björn, Sörlin, Sverker, Östergard, Uffe Den globala nationalismen, Viborg, Danmark 2006 ). Så långt verkar det som att Hitler var nationalist. Men Adolf Hitler och Nationalsocialismen förde in delar inom nationalismen som inte inryms i teorin om kulturell och politiskt nationalism. Men inte under någon era har nationalism varit samma sak som att härska med hänvisning till ras eller styrka. (Hettne, Björn, Sörlin, Sverker, Östergard, Uffe Den globala nationalismen, Viborg, Danmark 2006 ). Hitler skriver i Mein Kampf att staten inte är det tyngst vägande, utan bara ett medel för att uppnå rasens fortlevnad. Det vill säga, den suveräna och högst stående rasen, Arierna. För hela världens bästa, och för alla folkslags bästa, är det viktigt att den starkaste rasen är den som bestämmer. Hitlers form av nationalism utser därför den egna rasen, den ariska, som herrefolk med fullständig och absolut rätt att styra de svagare raserna. Han hänvisar till naturlagarna och den ständiga kampen för fortlevnad som pågår, där den starke alltid segrar och den svage dör ut. Krafterna som styr naturen, skriver Hitler, måste även få råda i kampen mellan folkslag. När kampen fått pågå tillräckligt länge kommer de starkaste att vara de som styr i världen. (Hitler, Adolf Mein Kampf, Kina 2010).
Här syns Adolf Hitlers svaghet för de socialdarwinistiska tankarna, vilka spred sig främst genom den brittisk-tyske filosofen Houston Stewart Chamberlain, som 1899 presenterade sina rön i boken die grundlagen des neunzehnten Jarhunderts. Dessa vidareutvecklades senare av nationalsocialisternas egna ”filosof” Alfred Rosenberg. I boken Der Mythus des 20.Jahrhunderts beskriver han världshistorien som en kamp mellan det nordiska och det judiska. Här betonas rasen som det viktiga, och rasens styrka kommer på sikt fälla avgörandet i denna kamp. Det kämpande folket är i behov av en ensam stark härskare och det är så Hitlers variant av nationalism bör tolkas. Inte som kärleken och omsorgen om ett land eller ett folk, utan som ledare för ett folk som via sin inneboende styrka, inte bara har den absoluta rätten utan även skyldigheten att krossa de svagare. (Hettne, Björn, Sörlin, Sverker, Östergard, Uffe Den globala nationalismen, Viborg, Danmark 2006 ). Den folkanda Adolf Hitler vill frammana i sitt tal på Temphelhof är inte en tysk nationalistisk eller patriotisk känsla. Den pekar i stället på den starkes rätt att undertrycka den svage.
Med andra ord kan inte Adolf Hitler beskrivas som en nationalist.
Efter att riksdagshuset i Berlin bränts ner till grunden den 27 februari 1933 införde Nationalsocialisterna med Hitler i spetsen undantagstillstånd i Tyskland, och en följd av detta blev att alla andra partier förbjöds. (http://varldenshistoria.se/guider/upplev-historien/branden-gav-nazisterna-makten). När sedan president Hindenburg dog den 2 augusti 1934 blev Adolf Hitler statschef och överbefälhavare. Från detta datum var han Der Fuhrer, ledaren, och utmålade sig själv som den perfekta ledaren, som endast hade kärleken till sitt folk som ledstjärna. Med andra ord såg han sig själv som den sanne nationalisten, och sa att han var Tysklands frälsare. I ett tal hållet inför partikongressen den 10 september 1934, talade han om ledarens och rörelsens uppgift. Han vände sig mot de demokratisk partier som han säger att han sopat ut ur det Tyska livsrummet. De hade gjort sig själva meningslösa och betydelselösa, genom att inte i århundraden befäst sina tankar och ideal i sinnena hos de miljoner tyskar och dess vänner i områden som borde tillhört Tyskland. Ett sant parti måste, sade Hitler, bygga sin grund på en orubblig världsåskådning som tar hundratals år att bygga upp. Främmande tankar som demokrati blir som en smitta på den Tyska folksjälen och denna själ skakar av sig och motar bort det främmande. Eftersom de övriga partierna endast hade egna intressen att skydda och stötta blev den demokratiska rörelsen endast en enda röra av stridigheter och den naturliga följden blev alltid densamma, ständiga regeringskriser och nyval. Detta skymde då sikten för de lidande, som var Tyskland och dess folk. Nationalsocialismen såg bortom det kaoset och hade endast en sak som var oföränderligt; kärleken och omsorgen över alla sanna Tyskar och fäderneslandet. Hitler avslutar sitt tal med att konstatera:
Då vår rörelse endast var precis sju man högt, uttalades två principer:
Det skulle vara ett verkligt världsåskådningsparti
Det ville därför utan kompromisser vara den enda makten i Tyskland (Hitler, Adolf Från vanmakt till världsmakt, Lund 1941)
Ledarens uppgift i den nationalsocialistiska staten var enligt Hitler att vara den främsta representanten för sitt folk och att genom den enda sanna världsåskådningen leda folket mot sitt öde. Det talats om ett messiaskomplex hos diktatorn, något som ska ha vuxit fram under perioden då han i fängelset Landsberg 1924 dikterade det som skulle bli Mein Kampf. (Jonasson, Stig Hitler i närbild, Stockholm 1997). Men finns det någon motsvarighet inom teorierna för nationalism? Hettne med flera skriver i boken Den globala nationalismen om Tyskland under Hitler samt Italien under Benito Mussolini som typexempel på det kulturella nationsbegreppet. Bägge rörelserna betonade det kulturella arvet, det ariska, germanska och det romerska medan Hitlers rörelse blandade in ras i denna kulturella idé om en nation. (Hettne, Björn, Sörlin, Sverker, Östergard, Uffe Den globala nationalismen, Viborg, Danmark 2006 ).
Så långt verkar allt klart. Men det behöver inte innebära styret av en stark person. Tolkningar kan variera vad gäller ledarrincipen, och därför går det inte att utifrån kulturen bevisa att Adolf Hitler var en nationalist. Som tidigare skrivits finns inga likhetstecken mellan Hitlers styre och ledning och ett samlat folk med gemensamt språk och under samma flagga. De tyska judarna talade ju tyska, levde under samma flagga och levde sida vid sida med övriga medborgare. Så någon nationalist ur politisk synvinkel kan inte Adolf Hitler beskrivas som, och ledarprincipen kan inte heller vara en nationalistisk ledarstil.
Inom socialistiska teorier är det även där svårt att finna belägg för ledarprincipen. Visserligen talade Stalin om en självklar rätt för enskilda stater att inom det egna territoriet styra sina egna öden, men sade samtidigt att detta måste ske utan att begå våld mot andra nationer. Hitler talade ju tvärtom, som vi tidigare sett, om våld mot andra nationer och folkslag som en rätt och skyldighet som tillföll den starke. (Hettne, Björn, Sörlin, Sverker, Östergard, Uffe Den globala nationalismen, Viborg, Danmark 2006 ). Vad gäller folkens självbestämmanderätt skriver Hitler själv i Mein Kampf att det stora flertalet människor inte hade med politik att göra därför att de helt enkelt saknade förnuft och intelligens för att klara det. Vidare skriver han att ett land där den breda massans politiska idéer och demokrati för råda blir splittrat och att resultatet blir kaos. (Hitler, Adolf Mein Kampf, Kina 2010 ). Enligt Hitler är ledarens uppgift att tillvarata landets och folkets intressen och att genom sin styrka vara ensamt ansvarig i den processen. Denna tolkning av ledarens uppgift ingår inte i teorier om nationalism. Det är därför inte nationalisten Adolf Hitler som talar inför Partikongressen den 10 september 1934, utan den självutnämnde diktatorn och frälsaren.
Det verkar för mig som att Adolf Hitler levde ett mycket jobbigt liv med mycket motgångar. Även om han var mycket begåvad så var hans skolgång inte så värst lyckad. Han hade ingen bra relation med sin pappa och när hans mamma dog så var han förkrossad. Han kunde inte uppfylla sin dröm om att bli konstnär, och när han gick med i armén blev han skadad två gånger, och hans Tyskland lyckades inte vinna kriget. Det tros av flera att han hade mentala problem. Jag tror att Adolf Hitlers förluster under andra världskriget påverkades av hans hybris och aggresivitet. Han blev mycket paranoid och hemlig både privat och bland kamrater. Han hade lätt att manipulera folk och var väldigt respektingivande, vilket gjorde att han kunde tvinga folk att hålla med honom. På grund av detta kunde ingen stoppa honom innan det var för sent.
Många människor med rasistiska och nationalistiska åsikter påstår att Hitler var en sann nationalist, och det skriver han ju även själv i Mein Kampf. Men ur ett historiskt vetenskaplig teori var han inte nationalist, utan en rasist med en självutnämnd uppgift att rädda Tyskland, vissa forskare har kallat det för ett messiaskomplex.
Även om Adolf Hitler var en ond man och en tyrannisk diktator kanske vi måste ha förståelse för hur han utvecklades till en sådan. Att kalla någon för ett monster innebär att det inte går att förstå sig på en människas liv och utveckling. Genom att helt enkelt påstå att en kriminell psykiskt störd galning dragit ner Europa i avgrunden frikänner man denne från skuld. Vi får inte glömma bort att han var en människa av kött och blod.
Tryckta källor
Bullock Alan, En studie i tyranni, Prisma 2004
Hitler, Adolf, Mein Kampf, Kina 2010
Hitler, Adolf, Från vanmakt till världsmakt, Lund 1941
Jonasson, Stig Hitler i närbild, Stockholm 1997
Knopp, Guido Hitlers krigare, Lund 1998
Manvell, R Fraenkel H Hitler The man and The myth, Glasgow 1977
Shirer, William L Det tredje rikets uppgång och fall Forum1984
Elektroniska källor
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/adolf-hitler
