Lapp till läraren

Koden för arbetet du vill arbeta med

← Tillbaka till sökning ×

Fogelstadgruppen - Den kvinnliga medborgarskolan

Författare
Fanny Björne
SA12A, Platengymnasiet, Motala
Ingår i arbetsområden
- Samhälle

Handledare: Camilla Prytz

Sammanfattning

Syftet med detta forskningsarbete var att ta reda på mer om den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, vilka som låg bakom grundandet och vad det var som alla de fem kvinnorna hade gemensamt. Vad var deras drivkraft och målstättning? Jag ville veta vilka aktiviteter som bedrevs på skolan, vad samhället tyckte om den och om kvinnorna, och vad de ville uppnå. Jag vill veta vad samhällets reaktioner och åsikter var på medborgarskolan. Och jag ville veta vilken skillnad medborgarskolan gjorde för det allmänna samhället.

Jag har valt främst att använda mig av elektroniska källor i letandet på information. Jag fick mycket hjälp av dokumentären ”Politik och passion på Fogelstad”, där flera av eleverna på Fogelstad blev intervjuade. Jag använde mig även av elektroniska källor som Nationalencyklopedin, Wikipedia, Göteborgsuniversitetet och Populär Historia för att svara på mitt syfte och mina frågeställningar.

Den kvinnliga medborgarskolan grundades 1925 på Elisabeth Tamms gård Fogelstad i Södermanland. Det var ett initiativ som Elisabeth delade med Elin Wägner, Ada Nilsson, Honorine Hermelin och Kerstin Hesselgren, och de fem kvinnorna hade gemensamma åsikter om att Sveriges kvinnor behövde kunskap och mod för att kunna ta hand om makten de fått i och med den kvinnliga rösträtten som infördes 1921. De behövde lära sig som samhället och hur de skulle ta hand om det, och hur de skulle ta hand om sina medborgerliga rättigheter. De skulle bli aktiva medborgare och engagera sig i olika samhällsuppdrag. Tanken med den kvinnliga medborgarskolan var att det skulle vara ett forum där kvinnor kunde mötas, utbyta erfarenheter och idéer, och det spelade ingen roll vilken samhällsklass eller bakgrund de kom ifrån. De skulle lära sig argumentera, debattera, ta plats och inte låta männen helt styra samhällets strukturer. Fogelstadgruppen var en grupp modiga, engagerade, fantasifulla och moderna kvinnor som kämpade för kvinnors rättigheter i form av att ge dem utbildning. De startade en tidning, Tidevarvet, och dagens lockbeten i form av mode, lyx och skönhetsideal saknas helt i tidningen, och de fokuserade istället på samhällsfrågor som abort, prostitution och äktenskapslagstiftning. Kvinnorna utgick från ett feministiskt perspektiv i tidningen, och de tog också ställning i nationella och internationella politiska frågor. Engagemanget för freden blev en symbol för tidningen och kvinnorna skrev debattinlägg om nazism och stalinismen ur ett kvinnoperspektiv. De läste ämnen som samhällskunskap, historisk statskunskap, livsåskådning, filosofi, psykologi, socialpolitik, samhällshygien, praktiskt medborgarskap och talekonst på den kvinnliga medborgarskolan. Honorine Hermelin var rektor på skolan och var ett socialt geni, och även en lysande pedagog och föreläsare och var för många elever och åhörare helt oförglömlig. Hon var ”den kunniga eldsjälen”. Elisabeth Tamm var å andra sidan sträng och envis, och hade mycket respekt bland eleverna. Utan henne hade det inte blivit någon medborgarskola, eftersom att det var hon som ägde gården och även hade tillgång till pengar och kontakter. Hon ville att vem som helst, oavsett samhällsklass, skulle få chans att studera på den kvinnliga medborgarskolan, så hon inrättade stipendier för de som inte hade råd. Många tyckte att Elisabeth Tamm ruinerade sig och använde sin förmögenhet på fel sätt, men hon ansåg att det var nödvändigt för att kämpa mot ett bättre Sverige. Solidaritet och jämlikhet.

 

Innehållsförteckning

1 Inledning

1.1 Bakgrund

1.2 Syfte och frågeställningar

1.3 Material och metod

1.4 Definitioner

2 Resultat

2.1 Kvinnorna som låg bakom skolan

2.2 Medborgarskolan föds

2.3 Samhällets och allmänhetens reaktioner

2.4 Tidningen Tidevarvet

2.5 Medborgarskolans idéer lever vidare

3 Avslutning

3.1 Diskussion

3.2 Avslutande diskussion

4 Referenslista

 

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Efter det första världskriget klev Europa in i en ny era - nya ekonomiska och politiska klasser bildades av entreprenörer och industriarbetare och de krävde makten, som den gamla överklassen motvilligt släppte ifrån sig. 1917 blev Hjalmar Branting den första socialdemokratiska ministern i någon europeisk regering.[1] Under trycket av den våg av revolutioner som skakade Europa vid slutet av första världskriget beslutade riksdagen om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män den 24 maj 1919.[2] År 1921 fick kvinnor allmän rösträtt i Sverige, sist bland alla länder i norden, och fyra år senare grundades den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad av en grupp kvinnor även kallad ”Fogelstadgruppen”. Medborgarskolan blev under de trettio åren som verksam ett forum där kvinnor kunde få utbildning och kunskap om hur de skulle använda sin rösträtt på rätt sätt. Skolans målsättning var att utbilda kvinnor så att de kunde ta tillvara på sina medborgerliga rättigheter. Kursdeltagarna fick inte bara teoretisk utbildning utan också självförtroende, inspiration och mod att våga kämpa för kvinnors rättigheter.[3]

Män som makthavande grupp har alltid varit emot kvinnors ökade makt i samhället genom historiens gång. Endast fyra år efter att kvinnor fått allmän rösträtt i Sverige startade fem modiga kvinnor en skola där kvinnor skulle lära sig ta mer plats i samhället i samband med sin rösträtt och jag tycker det är fascinerande att de vågade göra det. När en släkting och jag hade en konversation om mäktiga kvinnor introducerade hon Fogelstadgruppen för mig och jag blev direkt intresserad – vilka var dessa kvinnor? Vad har de gjort i sina liv? Vad har de gemensamt och vad är det som gjort att de knutit sig samman och skapat en medborgarskola där kvinnor utvecklas till sin fulla potential? Därför har jag valt att mitt forskningsarbete ska handla om dessa fantastiska kvinnor och deras verksamhet, och vad de gjorde för att driva samhället framåt på den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, en skola som var med och skapade det feministiska Sverige och som hjälpte tusentals kvinnor att förstå politik och använda sin rösträtt och sitt medborgarskap i praktiken.

1.2 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med denna rapport har varit att undersöka varför och hur den kvinnliga medborgarskolan grundades. Årtalen jag använt att forska om gäller mellan 1870-talet, då initiativtagarna föds och sträcker sig fram till 1960-talet, då skolan läggs ned. Jag ville veta mer om vilka som var inblandade, och dessa kvinnors bakgrund, och hur det kom sig att just de ville vara med och skapa ett forum för kvinnor där de kunde utvecklas och finna kunskap.

ñ Vilka var kvinnorna som grundade skolan? Vad hade de för bakgrund?

ñ Vad ville de uppnå med skolan? Vad var deras drivkraft och målsättning?

ñ Vilken påverkan hade undervisningen på medborgarskolan på kvinnorna som studerade?

ñ Vad tyckte samhället och den svenska befolkningen om kvinnoskolan?

ñ Vilken påverkan hade skolan på framtida kvinnoutbildningar?

1.3 Material och metod

Den metod jag först och främst använde mig av när jag skulle påbörja mitt arbete var att tänka igenom vad jag ville få reda på, vad jag ville forska kring, vad mitt syfte med arbetet var. Jag funderade över vilka olika frågeställningar jag skulle använda mig av för att hitta rätt information och på så sätt uppfylla mitt syfte. Jag började leta information på internet, lyssnade på ett radioprogram och tittade på en dokumentär om Fogelstadgruppen.

Jag har främst använt mig av den elektroniska metoden för att nå fram till olika källor som varit relevanta att använda. Jag har använt källor som Nationalencyklopedin, Wikipedia, Göteborgsuniversitet, Kulturföreningen Fogelstad och Populär Historia. Jag anser att alla dessa källor har varit bra och säkra källor att använda. Nationalencyklopedin är en tillförlitlig källa då de främsta inom ämnet i landet väljs ut för att skriva texterna, Göteborgsuniversitetet forskar om kvinnohistoria och har på sin sida använt forskningsmaterial som de noga kontrollerat innan. Populär Historia är en tidning som kretsar kring historia, och man ser klart och tydligt vem som skrivit artikeln, och de måste kontrollera sina källor väldigt noggrant innan de kan publicera det. Det material jag kommit över via Wikipedia och Kulturföreningen Fogelstad anser jag är pålitliga då jag har kommit över samma information från andra källor. När jag har tagit information från Wikipedia har jag försökt titta i källförteckningen på informationssidan och titta vart de hittat faktan, och den faktan var baserad i faktaböcker vilket jag anser är väldigt ofta en pålitlig källa.

Jag lånade även en bok på biblioteket som hette ”Kvinnor på gränsen till genombrott”, skriven av Ulrika Knutson år 2004. Boken handlar om Fogelstadgruppen. Tyvärr hann jag bara läsa några kapitel ur boken, då det tog väldigt lång tid för biblioteket att få in den på lager, då den var utlånad ett tag. Ulrika Knutson är även den kvinna som deltar i både dokumentären jag tittat på och radioprogrammet jag lyssnat på, så jag anser att hon är väldigt påläst i ämnet eftersom hon ställer upp i så många olika mediaformer och pratar om ämnet. Jag har även mejlat ordförande i Kulturföreningen Fogelstad och frågat om det finns någon jag kan intervjua som eventuellt själv varit med i skolans verksamhet när den verkade, eller som vet mycket om det. Tyvärr fick jag inget svar. I dokumentären ”Fogelstadgruppen” fanns även kvinnor som var elever på skolan under åren som verksam med och intervjuades om deras upplevelser. Dessa personer är primärkällor, då de var med den tid och plats där saker inträffade och kan berätta det från deras synvinkel. Självklart kan källor på olika sätt vara vinklade politiskt eller så kan olika personer se saker ur olika synvinklar, och det måste man räkna med. Men jag tycker att jag gått igenom mina källor noggrant och försökt se dem med ett granskande öga.

1.4 Definitioner

Guvernanter: privatlärarinna, hemlärarinna
Frisinnad vilde: partilös, innehar mandat i politisk församling men tillhör ej något parti
Docent: doktor
Fascism: antidemokratisk politisk rörelse
Okonventionell: självständig, otvungen

2 Resultat

2.1 Kvinnorna som låg bakom skolan

Elisabeth Tamm föddes på Fogelstad år 1880 och växte upp på gården med sin familj. Hennes barndom präglades av att hon var en herrskapsflicka, och levde därför ett skyddat liv på godset. Hon fick undervisning i hemmet av guvernanter och informatörer.[4] Senare i livet fick hon tillträde till undervisningar vid Uppsala universitet, och ägnade sig också åt omfattande egna studier. När hennes far dog tog Elisabeth över driften av godset och dess jordbruk.[5]

Elisabeth var en kvinna av de finare skikten i samhället och hon ansågs vara sträng och driven vilket var nödvändigt för att driva igenom sina idéer och få sin röst hörd. Hon var en av de första kvinnorna i riksdagen, invald år 1921, samma år som kvinnor fick börja rösta i Sverige. Hon satt mellan 1922 och 1923 i andra kammaren som representant för det Liberala samlingspartiet. Hon satt senare i andra kammaren som ”frisinnad vilde”, vilket betydde att hon hade ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte i något politiskt parti.[6]
Hon förespråkade för att kvinnor skulle få tillgång till arbeten som tidigare varit förbehållna män. De individuella egenskaperna skulle vara avgörande, inte om personen var man eller kvinna.[7] Hon var också en av de ledande inom Frisinnade Kvinnors Riksförbund inom Svenska Kvinnors Vänsterförbund, i vars tidskrift ”Vi Kvinnor” hon regelbundet agerade skribent.[8]

En annan kvinna som samtidigt som Elisabeth Tamm valdes in i riksdagen var Kerstin Hesselgren. De båda tillhörde det Frisinnade landsföreningen, som var en riksorganisation till liberala samlingspartiet. Hon var en läkardotter från Gävle och utbildade sig först till sjuksköterska och sedan till skolkökslärarinna, yrken som var dominanta av kvinnor på den tiden. Efter en tid flyttade hon till England och utbildade sig till Sanitary inspector (sanitetsinspektör), ett yrke som då inte var öppet för kvinnor. När hon kom tillbaka till Sverige var hon den första kvinnan som fick jobb som bostadsinspektris i Stockholm stad. 1921 var det riksdagsval och Kerstin Hesselgrens namn stod på frisinnade landsföreningens valsedel i Stockholms stad. Kerstin blev då den första kvinna som blivit ledamot av riksdagens första kammare. 1923 splittrades Frisinnade landsföreningen i två nya partier och när riksdagen samlades 1924 upplöstes liberala samlingspartiet. Kerstin Hesselgren och ett dussintal andra, bland annat Elisabeth Tamm, valde inte sida, utan bildade en egen riksdagsgrupp och de kallade sig alla för ”frisinnade vildar”. Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren blev bekanta år 1902 vid ett besök på Fogelstad i samband med en föreläsningsverksamhet som hon startade då.[9]

Elin Wägner var en duktig författare, journalist och rösträttskämpe, och hon var den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf som fick ta plats i Svenska Akademien.[10] Elin Wägner föddes i Lund, men flyttade till Helsingborg när hennes far, som var filosofidocent[11] blev erbjuden arbete för Helsingborgs elementarläroverk. I Helsingborg började Elin på Appelgrenska elementarskolan för flickor, och hon medverkade i skoltidningen och verkar ha skrivit de flesta bidragen själv. Våren 1900 gick hon ut skolan och anställdes på rektorsexpeditionen som skrivbiträde åt sin far. Senare fick hon jobb på Helsingborgs-Posten och fick skriva både reportage, kåserier och korta noveller, ofta under pseudonymer. Snart gav hon sig iväg till Stockholm och började skriva för tidningen Idun och Dagens Nyheter, och blev snart en igenkänd journalist.[12] Ämnen som intresserade henne och som hon ofta nämnde i sina skriverier var sociala frågor framför allt om kvinnors situation. Hon brydde sig också mycket om fred och miljö, och många anser också att hon var långt före sin egen tid i sina idéer.[13] Hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt och i hjälporganisationer runt om i världen.[14] Under rösträttsarbetet hade Elin Wägner förstått att det finns oändligt många kvinnor, liksom hon själv, som inte fått tillräckligt med utbildning och därför inte heller har kunnat utnyttja den erövrade rösträtten till att vara med och ta ansvar för politik och samhällsarbete.[15]

Elin Wägner blev god vän med Ada Nilsson via rösträttsrörelsen.[16] Ada Nilsson var utbildad till läkare på Karolinska Institutet, och blev efter läkarexamen doktor på Serafimerlasarettets gynekologiska avdelning, och så småningom öppnade hon egen praktik.[17] Hon blev intresserad av politik i samband med hennes yrke och intresserades främst av den bristande mödravården och samhällets brist på sexualupplysning. Kvinnor saknade helt kunskap i sexualfrågan tyckte Ada Nilsson, oavsett vilket samhällsskick de kom ifrån, och därför tog hon hand om kvinnor från alla samhällsskick. På dagarna skötte hon om kultureliten såsom Selma Lagerlöf och Alexandra Kollontaj, och på kvällarna tog hon emot Stockholms prostituerade i sin mottagning i Gamla Stan. Alla blev väl bemötta av henne oavsett bakgrund. Hon åkte även runt i landet och upplyste människor om preventivmedel, även fast det då inte var tillåtet av lagen.[18] På så sätt bidrog hon till sexualupplysningens utbredning i Sverige.[19]

Honorine Hermelin föddes på gården Ulfåsa i Motala Kommun, Östergötland.[20] Efter en skolgång i Stockholm utbildade hon sig till lärare och utbildade i ämnen som kemi, religion och historia. Hon var tidigt socialt medveten och engagerad i stugrörelsen, där kvinnliga studenter och arbeterskor samarbetade. År 1917 kom Honorine för första gången till Fogelstad för att tjänstgöra som arbetsledare vid nödhjälpsarbeten och där blev hon vän med godsägaren Elisabeth Tamm. Honorine var en lysande pedagog och föreläsare och var för många elever och åhörare helt oförglömlig. Hon var ”den kunniga eldsjälen”. För Honorine var alltid samarbetet med oliktänkande grupper självklart när det gällde de stora och viktiga frågorna: kampen mot fascism och förtryck, för fred och rättvisa.[21]

2.2 Medborgarskolan föds

1922 träffades Elisabeth Tamm, Elin Wägner, Honorine Hermelin, Ada Nilsson och Kerstin Hesselgren på gården Fogelstad i Södermanland. De fem initiativtagarna bildade Fogelstadgruppen och ville att kvinnor skulle bli mer engagerade i samhället och därför fick dem idén om den kvinnliga medborgarskolan. Annandag påsk år 1925 öppnades portarna till Kvinnliga Medborgarskolan i gamla inspektorsbostaden på Elisabeth Tamms gods Fogelstad i Julita socken i Sörmland. I 30 år skulle skolan komma att ha betydelse för kvinnors utveckling i Sverige och i viss mån i de övriga nordiska länderna. Här röjdes vägen för dagens svenska kvinnorörelse och de fem kvinnorna var med och skapade det moderna Sverige. Målet med skolan var att väcka politiskt intresse hos kvinnor och att skapa självständigt tänkande. Självständigt tänkande var väldigt viktigt för kvinnorna och det ägnades stor tid i undervisningen åt att eleverna skulle våga ta för sig och lita på sin egen åsikt.[22] ”Om det skall märkas att kvinnorna kommit in i samhällslivet, måste de bli många och kunniga”, sa Elisabeth Tamm. Kursdeltagarna fick självförtroende, inspiration och mod att våga kämpa för kvinnliga rättigheter på Fogelstad. Skolan ville vara, citerat av Honorine Hermelin år 1935: ”en fristad, ett lufthål i denna värld av isolering bakom skiljande murar – klassmurar, åsiktsmurar, yrkesmurar, partimurar – så att man om möjligt där skulle kunna dra ett djupt och fritt andetag endast och allenast i egenskap av människa och medborgare”. [23]

Honorine Hermelin var utbildad lärare och fick därför titeln som rektor. Hon agerade även pedagog och föreläsare på skolan. Den andra fasta läraren på skolan hette Ebba Holgersson, och som komplement anlitade man gästföreläsare, som t.ex. Siri Derkert, Emilia Fogelklou och Alexandra Kollontay. Siri Derkert var en svensk bildkonstnär som själv var elev på Fogelstad med start i september 1943. När hon kom till Fogelstad hade hon gått igenom en tuff och kämpig period i livet, men när hon kom till Fogelstad fick hon tillbaka livsgnistan. Skolan spelade därför en avgörande roll för Siri Derkert och hennes konst, och år 1962 ristade hon in målningar av Fogelstadgruppen i Östermalms tunnelbana, för att hedra och minnas människorna som var inblandade i skolans verksamhet. De läste kurser som samhällskunskap, historisk statskunskap, livsåskådning, filosofi, psykologi, socialpolitik, samhällshygien, praktiskt medborgarskap och talekonst.[24] Talekonst kan ha varit det viktigaste av ämnena, då det var ovärderligt för kvinnorna att lära sig prata för sig själva, att stå upp för en åsikt och börja lita på sin egen förmåga att uttrycka sig. I undervisningen använde man sig också av rollspel för att visa att alla var värda lika mycket och var behandlade likvärdigt. Man konstruerade olika spel som var uppbyggt som ett verkligt samhälle, och eleverna fick på så sätt lära sig om politik i praktiken.[25] Kurserna var konstruerade så att varje lärare kunde lära ut vad de själva var engagerade i. T.ex. så undervisade Doktor Ada Nilsson i samhällshygien, vilket innebar sexualundervisning och vikten av folklig kroppshygien. Kerstin Hesselgren undervisade i socialpolitik, då hon var politiskt aktiv ibland annat Riksdagen, och kunde lära ut ämnet korrekt. Elin Wägner var författare och journalist och lärde ut ämnen som muntlig och skriftlig framställning och talekonst.[26] Den kvinnliga medborgarskolan hade en avgörande roll för många av kvinnorna som läste på skolan. Här fick de ta del av en gemenskap, vänskapsband knöts och de fick självförtroende och inspiration att ta plats i samhället. Den kvinnliga medborgarskolan blev en plats för drömmar.[27] Fogelstadkvinnorna ville att deltagarna skulle kunna föra sina rättigheter vidare genom livet och ansåg därför att medborgarskap var ett viktigt ämne att lära sig. Det var betydelsefullt att kvinnorna fick lära sig hur politik fungerar för att de senare skulle kunna vara aktiva medborgare och ta på sig olika samhällsuppdrag.[28] Tanken med den kvinnliga medborgarskolan var att kvinnorna skulle lära sig ta plats, argumentera för sin sak och inte låta männen styra allting. Målet var att väcka politiskt intresse hos kvinnorna och skapa självständigt tänkande. Kvinnorna skulle lära sig att de var betydelsefulla och att deras åsikter räknades.[29] De skulle få självförtroende och politiska kunskaper för att kunna konkurrera med männen inom olika samhällsuppdrag.[30] Delfinen blev en symbol för kvinnorna på Fogelstad. De skulle våga ta språnget ut i det okända, även om de inte vad vana med det. Man skulle våga ta steget ut i det man trodde var rätt och sedan fick det bära eller brista. Man skulle våga hoppa i sjön och lita på sig själv. Man skulle våga visa sig för omvärlden och lite på sin egen röst.[31]

2.3 Samhällets och allmänhetens reaktioner

På Elisabeth Tamms gård Fogelstad i Södermanland bedrevs skolan för Sveriges kvinnor. Utan Elisabeth hade det aldrig blivit en medborgarskola eftersom att det var hon som hade pengarna och kontakterna. Många tyckte att Elisabeth var en mycket ovanlig och speciell kvinna, för det första var hon inte intresserad av män utan var intresserad av kvinnor och för det andra var hon mycket sträng och envis. Många människor ansåg att Ada Nilsson var en oerhört kunnig och god människa, Elin Wägner tyckte många var långt före sin tid både i hennes skrivande och i hennes tankar. En del tyckte att Honorine Hermelin var ett socialt geni och en fantastisk person medan många människor ansåg att Elisabeth Tamm som konstig, sträng och en mycket speciell person. Alla Fogelstadkvinnorna var okonventionella, modiga, fantasifulla och engagerade. Och de var absolut passionerade, inte bara på politikens område, utan också när det gällde kärlek. Året 1921 är året då Ada Nilsson och Honorine Hermelin träffas för första gången, och kärlek vid första ögonkastet uppstår. Kärleksbreven strömmade mellan Stockholm och Fogelstad och mellan Ada och Honorine, och breven finns än idag förvarade. Deras kärlekshistoria komplicerades av att Elisabeth Tamm också var förälskad i Honorine. Elisabeth kunde vara både svartsjuk och despotisk.

Tidningen som Fogelstadkvinnorna drev, Tidevarvet, tyckte en del av en egendomlig kvinnotidningen då den enbart innehöll högst allvarliga artiklar om samhället. Den fick både positiv och negativ kritik i Sverige. Elisabeth Tamms far Carl August lärde Elisabeth politik och på så sätt fick hans dotter intresse för hans politiska åsikter. Elisabeth Tamm brann verkligen för samma politik som hennes far lärt henne när hon var ung. Men ändå var tankar om jordbruket delad, han tyckte inte att kvinnor skulle leda lantbruk och inte heller att kvinnor skulle ha hög utbildning. Elisabeth Tamm höll inte med sin far, och när hon blev ensam godsägare anställde hon enbart kvinnliga ladugårdsförmän och kvinnliga drängar. Sörmländska storbönder skakade på huvudet och ingen förstod sig på Elisabeth Tamm.

Elisabeth Tamm ville att alla kvinnor oavsett samhällsklass skulle kunna lära sig om medborgarskap så hon införskaffade stipendier för de fattiga. Många rika människor tyckte hon ruinerade sig på den kvinnliga medborgarskolan och använde sin förmögenhet på fel sätt.[32]

2.4 Tidningen Tidevarvet

Kvinnorna på Fogelstad ville att eleverna på skolan och kvinnor i allmänhet skulle lära sig politik. De ville att de skulle förstå samhället och ta hand om det. För att göra sin plikt för samhället behöver kvinnorna få upplysning och utbildning, ansåg Fogelstadgruppen. Därför startade de en tidning vars namn blev Tidevarvet. De ville att alla skulle kunna ta del av deras erfarenheter. Namnet på tidningen föreslog Elisabeth Tamm och gruppen var eniga. Det första numret kom ut 24 november 1923 och dess mål var att ge kvinnor runt om i Sverige bildning. Tidningen var en partipolitiskt obunden veckotidning och den var även väldigt radikal.[33]

Ada Nilsson och Elisabeth Tamm blev ansvariga utgivare för tidningen och ville att deras vän Elin Wägner skulle ansvara för redaktionen. Men hon tackade nej till erbjudandet eftersom att hon var upptagen med sitt eget skrivande, de blev oense och deras vänskap utsattes då för påfrestningar. 1924 blev hon ändå redaktör för tidningen, och skrev även själv artiklar till tidningen och hon satsade på en gemensam debatt för frisinnade och liberala kvinnor.[34]

Tidningen Tidevarvet var en politisk-kulturell veckotidning. Dagens lockbeten i form av mode, lyx och skönhetsideal saknas helt i tidningen, och de fokuserade istället på samhällsfrågor som abort, prostitution och äktenskapslagstiftning. Kvinnorna utgick från ett feministiskt perspektiv i tidningen, och de tog också ställning i nationella och internationella politiska frågor. Engagemanget för freden blev en symbol för tidningen och kvinnorna skrev debattinlägg och nazism och stalinismen ur ett kvinnoperspektiv.[35] Elin Wägner arbetade som redaktör fram till 1927, och då tog Honorines halvsyster Carin Hermelin över som redaktör.[36]
Många ansåg att Tidevarvet var en egendomlig kvinnotidning utan onödiga texter. Det var enbart högst allvarliga artiklar om samhället med i tidningen.[37] Sveriges befolkning hade blandade åsikter om Fogelstadgruppens tidning, en del älskade den och en del hatade den.[38]

2.5 Medborgarskolans idéer lever vidare

År 1954, efter cirka 30 år av verkande skolverksamhet, läggs den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad ned. Grundarna hade blivit gamla och tiderna hade förändrats. Mötesplatsen Fogelstad var det många som saknade i många år. Kulturföreningen Fogelstad bildades år 1995 i Katrineholm och är en partipolitisk och religiöst obunden förening. Föreningen ville rikta uppmärksamheten på det unika kulturarvet från kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad och fortlöpande utveckla Fogelstads-inspirerad verksamhet. Föreningen ville skapa tillfällen för framför allt kvinnor med olika bakgrund att mötas till samtal, erfarenhetsbyte och fördjupning i angelägna människo- och samhällsfrågor. 1997 bildades Musik- och teaterföreningen ”O Fåglastad” som en systerförening till Kulturföreningen. Musikteatern var ett sätt att sprida historien om en märkvärdig skola. Somrarna 1998 och 1999 genomförde teaterföreningen framgångsrikt föreställningen ”O Fåglastad – ett andens badställe” i ladugården vid Fogelstad säteri. Föreställningen var ett musikdramatiskt hyllningsspel till Fogelstadkvinnorna och deras idéer.

Föreningen Fogelstad Kvinnokurser bildades 2002 Föreningens syfte var att bedriva och stödja kursverksamhet för kvinnor utifrån dagsaktuella frågor i en anda präglad av tradition från den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Målet för verksamheten var – liksom för Fogelstadkvinnorna – att söka svar på frågan ”vilket samhälle vill kvinnorna ha?”. Föreningen lades ner några år senare, men Viadidakt, förvaltningen för vuxenutbildning i Katrineholm, över verksamheten och deras samarbete drivs tätt med Kulturföreningen Fogelstad.[39] År 2009 väckte Viadidakt och Kulturföreningen liv i medborgarskolan på Fogelstad efter 55 år. De konstruerade en utbildning under två veckor med syftet att öka medvetenheten om medborgarskapet för invandrarkvinnor. Det var en pilotutbildning som hade tanken att senare bli permanent. Utbildningen finansierades med 380 000 kronor från den Europeiska socialfonden. Den byggde på grundprinciper som slagits fast av EU gällande integration. En viktig del i att bli integrerad i ett samhälle är att känna till sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter, precis som medborgarskolan lärde ut till svenska kvinnor från 20-talet och framåt.[40] Detta bevisar att än idag lever skolan och Fogelstadgruppens ideologi kvar och har lämnat stora spår i Sveriges historia när det gäller kvinnor, politik och utbildning.

3 Avslutning

3.1 Diskussion

Mitt syfte med arbetet var att ta reda på mer om de fantastiska kvinnorna som låg bakom initiativtagande av skolans uppkomst. Jag ville veta mer om deras bakgrund, vad de gjort tidigare i livet, vad det var som gjorde att de alla sammansvetsades på Fogelstad och bildade ett forum som gjorde att kvinnor i 1900-talets Sverige växte i sig själva. Jag ville veta mer om deras åsikter och ideologier och vad de brann och trodde på. Jag ville veta vart de fick drivkraften ifrån och vad som var deras målsättning. Jag har fått mycket bra information från mina källor, främst från dokumentären ”Politik och passion på Fogelstad”, som sändes på SVT 2007, men som jag nu i efterhand sett på Youtube. Jag har uppfyllt mitt syfte genom dessa källor och har på så sätt fått reda på det jag ville ha reda på, och även lite mer. Jag har fått reda på kvinnornas bakgrund, deras brinnande politiska intresse och hur och varför de fem bestämde sig för att grunda skolan. Jag har fått reda på hur skolans verksamhet fungerade, och hur den påverkade kvinnorna på Fogelstad. Anledningen till att skolan grundades var kort och gott för att kvinnorna behövde få kunskap och framför allt mod för att kunna hantera makten de införskaffat sig. Grundarna ville att kvinnan skulle bli delaktig i samhällsuppdrag och att hon skulle bli kunnig inom politik. De ville att alla Sveriges kvinnor skulle bli delaktiga, lika delaktiga som grundarna till skolan var. Målet med skolan var att väcka politiskt intresse och skapa självständigt tänkande, vilket de på så sätt lyckades med, eftersom att det blir fler och fler kvinnor i den politiska världen för varje år som går. Det finns fler kvinnor idag som har politiska poster och uppdrag än förr, det kan dels ha att göra med att samhället har moderniserats och utvecklats men någonstans måste tankarna och viljan att moderniseras komma ifrån. Kvinnorna hade en vilja att bli hörda och förändra samhället, och det har de lyckats med. De skolades på den kvinnliga medborgarskolan och blev mer och mer engagerade i politiska frågor. Bildandet av en kvinnoskola var ett stort steg i Sveriges feministiska historia. Och med feminismens och kvinnornas framgång, kommer ofta kritik och motstånd av män. Så är det än idag. Kvinnorna runt om i Sverige måste ha varit lättade över framgången, och hyllat medborgarskolan, men männen måste haft mycket emot de förändringar som enligt dem påverkade männens makt negativt. Sådant som kvinnor förut inte haft något att göra med, blev plötsligt deras angelägenhet. De som var konservativt lagda måste haft väldigt svårt att acceptera den kvinnliga medborgarskolan eftersom att det är en oerhört stor förändring att kvinnorna blev lärda om medborgarskap och politik. Lika väl som Sveriges befolkning hade olika syn på skolan, hade de också olik syn på grundarna. En del tyckte de var framtidens kvinnor, medan andra ansåg att de ändrade Sveriges traditioner för mycket. Oavsett vilken åsikt man hade, kunde alla hålla med om att kvinnorna var med och förändrade Sverige. De fick kvinnor i Sverige att bli engagerade inom samhällsfrågor och de fick kvinnor att föra sina medborgerliga rättigheter vidare i livet, och överföra dem till senare generationer.

3.2 Avslutande diskussion

Jag har under senare tid kommit i kontakt mycket med feminism, något som många i vår ålder gör. Jag har på senare tid börjat se saker ur andra synvinklar och ur andra perspektiv. Jag har börjat se strukturer i samhället kring kvinnor och män och de olika könens plats i samhället. Under århundraden har kvinnor blivit tillsagda att hålla sig hemma, ta hand om hushållet och inte ägna sig åt politiskt arbete, just för att de är kvinnor. Kvinnor har genom alla tider setts som en nedvärderande ”art”, som inte har någon rätt för talan eller egen åsikt. Eftersom att feminism är en politisk ideologi, har jag i samband med den kommit i kontakt med politik i större utsträckning, vilket var en av anledningarna till att jag ville forska om Fogelstadgruppen och den kvinnliga medborgarskolan. Och det är när man läser på om ämnet, som man förstår vad dessa fantastiskt modiga kvinnor gjort för det svenska samhället. De har varit med i utvecklingen och lyft dem till en högre nivå, och med sitt politiska engagemang och intresse varit med och skapat det moderna Sverige – ett land som är ett av de mest jämställda länder i världen.

Det är på ett sätt lustigt att dessa kvinnor inte är mer kända än vad de är idag. Dessa kvinnor borde hyllas, firas, kommas ihåg. De var de kvinnor som uppmuntrade andra kvinnor att stå upp för sin sak och inte vara rädda, utan att vara modiga. Fogelstadkvinnorna var en viktig del av moderniseringen då de fick eleverna att engagera sig inom olika samhällsuppdrag, och de fick dem att vilja ha en förändring inom politiken och samhället. Jag beundrar och är stolt över Elisabeth Tamm, Elin Wägner, Ada Nilsson, Kerstin Hesselgren och Honorine Hermelin. De har gjort vårt samhälle bättre än det någonsin varit. Även fast vi idag kämpar mot orättvisor som handlar om kvinnor och män, som löneskillnad och våldtäktsfrågan, så har vi mycket att vara tacksamma för. I år, 2014, är det riksdagsval och om det inte vore för rösträtten som infördes 1921, och bland annat Fogelstadgruppens införande av en skola för att lära kvinnor att ta hand om sin rösträtt, skulle kvinnor kanske inte fått rösta i år. Och ingen skulle kanske ha ifrågasatt varför.

Jag beundrar också den antirasism och antifascism som kvinnorna bedrev och trodde på. I ett samhälle på en tid då rasism och fascism präglade stora delar av Europa, var Fogelstad en plats där kvinnor från olika bakgrund och samhällsklasser kunde komma och tillsammans lära av varandra. En plats där de kunde utvecklas till egna och självständiga individer. Alla Fogelstadkvinnorna stod för intolerans mot annorlunda individer, de stod för människans frihet, de stod för samkönade relationer, de stod för kärlek och passion. De gjorde otroliga förändringar inom Sveriges jämställdhet och kvinnosyn, och tillsammans bidrog de till ett bättre Sverige.

4 Referenslista

Tryckta källor

Knutson, Ulrika: Kvinnor på gränsen till genombrott, Bonniers Förlag, 2004

Elektroniska källor

Dokumentär, Politik och passion på Fogelstad, SVT, 2012
(https://www.youtube.com/watch?v=SVS1x-qPT7A)

Radioprogram, Fogelstadgruppen – nätverk med inflytande, Sveriges Radio, 2006
(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=810159)

http://www.elinwagner.se/bildningsvag.html (Elin Wägner-sällskapet, 140513)
http://www.fogelstad.org/sida/53 (Kulturföreningen Fogelstad, 140422)
http://www.fogelstad.org/sida/74 (Kulturföreningen Fogelstad, 140422)
http://www.fogelstad.org/sida/75 (Kulturföreningen Fogelstad, 140423)
http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.436959 (Katrineholms Kuriren, 140523)
http://www.ne.se/lang/ada-nilsson (Nationalencyklopedin, 140429)
http://www.ne.se/lang/elin-wägnr (Nationalencyklopedin, 140427)
http://www.ne.se/lang/elisabeth-tamm (Nationalencyklopedin, 140427)
http://www.ne.se/lang/tidevarvet (Nationalencyklopedin, 140420)
http://www.popularhistoria.se/artiklar/svenska-politiker/ (Populär Historia, 140517)
http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/kunskap/fogelstad/ (Göteborgsuniversitetet, 140510)
http://www.ub.gu.se/kvinndata/portaler/kunskap/fogelstad/urkursen.pdf
(Göteborgsuniversitetet, 140510)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ada_Nilsson (Wikipedia, 140502)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Honorine_Hermelin (Wikipedia, 140502)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Partilös (Wikipedia, 140502)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tidevarvet (Wikipedia, 140522)

[1] Knutson Ulrika (2004) Kvinnor på gränsen till genombrott (s. 16). Alber Bonniers förlag AB.

[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/Rösträtt#Historia

[3] http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/kunskap/fogelstad/

[4]http://www.popularhistoria.se/artiklar/svenska-politiker/

[5]http://www.fogelstad.org/sida/74

[6]http://sv.wikipedia.org/wiki/Partilös

[7]http://www.popularhistoria.se/artiklar/svenska-politiker/

[8]http://www.ne.se/lang/elisabeth-tamm

[9] http://fogelstad.org/sida/74

[10] http://www.elinwagner.se/bildningsvag.html

[11] http://fogelstad.org/sida/74

[12] http://www.elinwagner.se/bildningsvag.html

[13] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[14] http://www.ne.se/lang/elin-wägnr

[15] http://www.elinwagner.se/bildningsvag.html

[16] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[17] http://sv.wikipedia.org/wiki/Ada_Nilsson

[18] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[19] http://www.ne.se/lang/ada-nilsson

[20] http://sv.wikipedia.org/wiki/Honorine_Hermelin

[21] http://fogelstad.org/sida/74

[22] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[23] http://www.fogelstad.org/sida/75

[24] http://www.ub.gu.se/kvinndata/portaler/kunskap/fogelstad/urkursen.pdf

[25] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[26] http://www.ub.gu.se/kvinndata/portaler/kunskap/fogelstad/urkursen.pdf

[27] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[28] http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/kunskap/fogelstad/

[29] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[30] Radioprogram ”Fogelstadgruppen – ett nätverk med inflytande, Sveriges Radio

[31] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[32] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[33] Radioprogram ”Fogelstadgruppen – ett nätverk med inflytande, Sveriges Radio

[34] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[35] http://sv.wikipedia.org/wiki/Tidevarvet

[36] http://www.ne.se/lang/tidevarvet

[37] Dokumentär ”Politik och passion i Fogelstad”, SVT

[38] Radioprogram ”Fogelstadgruppen – ett nätverk med inflytande, Sveriges Radio

[39] http://www.fogelstad.org/sida/53

[40] http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.436959

 

×

Sök efter personer, platser och saker!

×

Välj plats




Välj ålder